Johanna Aurora

Efter vad som känns som hundra bitar paj sitter jag och slappnar av framför datorn i föräldrahemmet. Utanför blåser Lucky nästan bort när han springer omkring och jagar kottar på gräsmattan. Allt är som det skall vara, som det borde vara. Om jag vore lite piggare hade jag säkerligen uppskattat det mer, just nu vill jag bara vila på maten i nåt decenium eller så.
Men vem har egentligen tid till det?