Relationsspel
Ett fenomen som irriterar mig väldigt mycket är att alla blivit helt inne i tänkandet att man spelar ett slags spel när man inleder en relation med någon. Oavsett vad det är för relation är analysen av handlingarna oändlig, "vem menar vad med vad och varför menas just det?".
Det som irriterar mig mest är att det verkar som att alltför många ignorerar att ens fundera på om det den andre säger faktiskt kan vara sant, att det inte behöver betyda något annat än just det personen säger. Jag tycker om att vara så ärlig som möjligt när jag träffar någon ny, men ärligheten verkar ifrågasättas mer än lögnen.
Själva ärligheten kan i sig själv ses som en strategi, men är då egentligen baserad på en lögn och således inte alls någon ärlighet.
Jag blir irriterad när människor väljer att anta saker om mig istället för att tro på att det jag säger är sant. Och ärligt talat, hur svårt kan det egentligen vara att fråga om man är osäker på något?
Men istället går de flesta omkring och vill spela så oberörda som möjligt, ingen vill bli avvisad och betraktas som emotionellt klängig.
Är vårt samhälle verkligen så individualistiskt att vi börjat se förhållanden som strategispel där det gäller att vinna och få ut så mycket som möjligt med minsta möjliga insats?
Om det är så det skall vara vill inte jag vara med.
Det som irriterar mig mest är att det verkar som att alltför många ignorerar att ens fundera på om det den andre säger faktiskt kan vara sant, att det inte behöver betyda något annat än just det personen säger. Jag tycker om att vara så ärlig som möjligt när jag träffar någon ny, men ärligheten verkar ifrågasättas mer än lögnen.
Själva ärligheten kan i sig själv ses som en strategi, men är då egentligen baserad på en lögn och således inte alls någon ärlighet.
Jag blir irriterad när människor väljer att anta saker om mig istället för att tro på att det jag säger är sant. Och ärligt talat, hur svårt kan det egentligen vara att fråga om man är osäker på något?
Men istället går de flesta omkring och vill spela så oberörda som möjligt, ingen vill bli avvisad och betraktas som emotionellt klängig.
Är vårt samhälle verkligen så individualistiskt att vi börjat se förhållanden som strategispel där det gäller att vinna och få ut så mycket som möjligt med minsta möjliga insats?
Om det är så det skall vara vill inte jag vara med.
Kommentarer
Postat av: Johanna L
Håller helt med dig! Har också märkt att folk tenderar att analysera nya partners göranden som om de bar på en hemlig kod... Vad fan, vill du komma underfund med hur en annan person tänker och fungerer så är det väl bäst att gå rakt på källan?! Fattar inte grejen, inte en lek jag vill leka heller. Barnsligheter, som dessutom ökar på det populära antagandet att män och kvinnor är har helt olika sätt att tänka och prioritera. Jag blir irriterad bara jag tänker på det.
Trackback
