Johanna Aurora

Jag flyttar bloggen till

www.johannaaurora.wordpress.com

samma blogg, men mer praktiskt för mig ( I hope!)

Igår kunde jag som sagt äntligen moffa grönsaker och dipp igen så supersnälla Daniel köpte med sig dipp, grönsaker, cola och choklad hem till mig. Kan man ha en bättre pojkvän?


Detta är en av presenterna Daniel fick av mig i födelsedagspresent, två örngott med kärleksmotiv som blir helt om man sätter ihop kuddarna. Jag gillar att vara lite cheesyromantisk måste jag erkänna :D

Nu äntligen kommer lite bilder från när min hals var nyopererad. För att skona känsliga läsare är de i miniformat, klicka på dem så blir de större.


Här kommer lite andra bilder från halloween ( där jag var kissekatt och Daniel var Super Mario ).

RFörbättringen fortsätter och idag mår jag bättre än igår. Hurra för mig! Det som skulle bli markant bättre efter 4:e dagen blev istället förflyttat till 10:e dagen, det äår så det är att ha världens sämsta läkekött. Igår tryckte jag t.o.m i mig grönsaker och dipp ( som jag har längtat efter sedan operationen ) utan att få speciellt ont i halsen. Ett tag kvar tills jag kan käka chips, knäckebröd och tacoskal - men jag lever i förhoppningen om att det kommer gå, någon dag.

Jag har saker som jag satt upp som mål för när jag blir frisk. Jag tänkte skriva en liten lista nedan, ungefär som ett nyårslöfte fast inte bundet till något nytt år. Snarare nytt(igare) liv ;)

* Börja träna ca 2-4ggr/ vecka
* Äta lite nyttigare
* Aktivera mina hundar mer
* Shoppa mindre onödiga saker ( minska min konsumtion)

Inte jättestora mål, men hade det varit större saker kan jag tänka mig att det hade känts övermäktigt. Nu känner jag ändå att dessa mål kommer att kunna bli förverkligade i större eller mindre mån. Vi får se hur mycket jag hinner med sedan när praktiken börjar också. Men träning mår man bra av och jag kan faktiskt kombinera träning ( iaf kondition) med aktivering av hundarna.

Anledningen till att jag har så ont i huvudet kan förresten vara att jag inte druckit cola på flera dagar nu. Abstinens är inte speciellt roligt. Men snart kommer Daniel hem med lite cola zero :)

Alex var här förut och underhöll mig lite och spelade tv-spel, inte dumt att få lite sällskap. Idag har annars mestadels varit en seg tråkdag och jag har sovit större delen av dagen. Halsontet känns ( peppar peppar, ta i trä ) som att det är på tillbakavägen, vilket är helt fantastiskt! Det gör fortfarande ont, men inte så ont som det gjorde tidigare. Jag hoppas innerligt att förbättringen håller i sig och att jag slipper något återfall. Snart kan jag börja träna igen och då jävlar skall jag bli fit kan jag lova ;)

I övrigt blir jag ständigt påmind om Hora/Madonna-syndromet och vill helst dekapitera folk som är så trångsynta att de på allvar tycker att det spelar någon roll ifall deras flickvänner har haft sex med en eller femtio personer. Tyvärr är det även killar som anser sig vara jämlika med tjejer som går runt med dessa värderingar innanför pannbenet. Suck.

Ledsenheten sitter i och jag känner mig mest missförstådd hela tiden.

Lucky och Lufsen kommer inte förrän på söndag, och som det verkar nu ( dvs om halsen inte blir bättre) så får mamma och pappa nog behålla Lufsen ytterligare lite längre. Det är lite lättare att ta hand om en liten vovvis än två, speciellt när man är dålig och inte får anstränga sig.

Vi har lagat potatis & purjolökssoppa ikväll och det var helt fantastiskt gott! Och enkelt :)

Potatis- och purjolökssoppa
4 port

10 mellanstora potatisar i tärningar
1½ stora purjolökar i cmtjocka skivor
Olja att fräsa i
Vatten
Grönsaks- eller kycklingbuljong efter behag
3 dl matlagningsgrädde
creme fraise till serveringen

Fräs potatisen och purjolöken i en stor kastrull tills allt blivit lite mjukt och fått aningens med yta.
Häll på vatten så att det täcker innehållet i kastrullen och lägg i buljongtärningar efter behag.
Koka i ca 20-25 minuter på mellanstark värme tills allt är mjukt och fint.
Mixa soppan med mixerstav tills den har rätt textur för just dig. Själv gillar jag den grovmixad så att den behåller lite av tuggmotståndet.
Häll i grädden och rör om ordentligt.
Servera med en klick creme fraise.

Ps. Denna soppan är underbart god dagen efter också. Nästan godare än när den är nygjord!

Tankarna blir till tusen nålar

Så mycket som skulle kunna vara bättre. Mycket som är bra men det går inte att slappna av när det ligger frågor och funderingar och gror i bakhuvudet. Jag skulle bitit extra hårt i bettskenan om jag använt den nu, men det kan jag inte pga operationssåren i halsen. Mer neråt än vanligt nu, citalopramens effekt minskas av de smärtstillande jag tar för att kunna svälja och äta. Vad spelar mest roll? Kunna äta och dricka samt bli smärtlindrad eller få full effekt av de antidepressiva. All these questions.

Seminariumet idag behandlade problem av etisk karaktär, jag satt mestadels och hade magkatarr och försökte hålla mig från att bara gnälla och snyfta fram min smärta. Vi jobbade i grupperna och magkatarren växte så att jag var tvungen att krångla av mig bh:n för att den tryckte mot magmunnen där det gjorde ont. På rasten smög jag ner till ica och handlade yoghurt, källarfranska och en smörcroissant. Efter croissanten mådde magen lite bättre - men givtvis mådde halsen då lite sämre.

Nu sitter jag i min lägenhet som jag inte vill bo i och skall snart åka till Daniel igen. Jag är hos honom mest hela tiden nu, det är för litet här för att man skall kunna må dåligt och ömsom behöva närhet och ömsom vilja vara ifred och sova. Man har inte så mycket mer alternativ än att umgås om man bor på 18 kvm. Dessutom luktar det mögel i badrummet och det kommer en konstig illalukt från duschavloppet. Jag gillar inte att bo här.

Boken om biståndshandläggning är avklarad och jag känner mig redo för morgondagens seminarium ( mental, inte fysiskt ). Helt plötsligt är klockan åtta och jag har ingen aning om vart dagen tog vägen, kanske var det dagen som flög förbi när jag drömde om zombies och äventyr.

Och så kom magkatarren. Tack världen. Nu kan jag inte dricka nyponsoppa längre eftersom det är för surt och ger upphov till sängliggande och ont i magmunnen. Det skall enligt alla beskrivningar av tonsillektomi vara helt ok nu, det är ändå 7 dagar sedan jag opererades. Men det är inte bättre, istället får jag magkatarr och blir ännu mer begränsad i mitt matintag. Kall soppa och möjligen lite vitt bröd är inte det roligaste att äta 24/7.

Snart kommer Daniel hem med färskpasta som jag hoppas kunna trycka i mig. Funderar på att hälla i lite majs och keldas soppa "amazing asparagus" så att det blir lite godare. Keldas soppor är en räddare i nöden these days. Nämnde jag förresten att jag inte alls vill gå till skolan denna veckan utan hellre stanna hemma och bli frisk. Jävla-skit-obligatoriska-moment.

Jag sov till tio i tre idag utan att egentligen förstå att jag sov så mycket. Nu sitter jag och väntar på att tabletterna skall  verka så att jag kan få i mig lite nyponsoppa. Jag drömde konstiga saker om en ytlig bekant som blev förvandlad till en zombie, mycket konstigt. Jag som hade tänkt mata in en kursbok tills imorgon, nu är det ju nästan kväll och på kvällen vill jag gosa med min pojkvän och se på tv ( underbara slentrianliv ). Det blir till att bläddra igenom boken och ta fasta på det viktigaste, typ rubriker och överskrifter.

Men först skall jag få i mig lite näring.

Det gör så ont att jag bara vill lägga mig ner och gråta. Men det skall jag inte, då blir jag bara ännu mer svullen ovh det gör ännu mer ont. Smärtan strålar ut mot öronen och det känns som att det aldrig kommer att gå över.

Jag är trött på halsen, den blir fan inte bättre alls och nu är det en vecka sedan jag opererades. Jag trodde att det skulle vara lugnt vid den här tiden, men icke! Fan, det är så jävla smärtsamt att ha ont varenda gång man sväljer och maten rispar bara halsen och gör den ännu ömmare. Inte har jag gått ner speciellt mycket i vikt heller, kan kanske bero på att jag levt på chokladmousse och prinsesstårta. Det är gott med tårta.

Jag och Daniel har bakat bröd idag, både ciabatta och grova brytbröd. Fantastiskt gott med lite västerbottenost. Nybakt bröd är en lyx jag borde unna mig oftare.

Jag förstår inte hur jag skall orka med allt obligatoriskt i skolan denna veckan, speciellt som halsen inte alls läker fort och fint som planerat.
Jaja, en dag till av ledighet iallafall vi får se hur frisk jag blir under morgondagen.

Jag blir alltid lite förvånad över att folk tycker att jag är trevlig, som igår när det var massa personer som blev glada för att jag kom till klassfesten. Det hänger antagligen ihop med att jag har en bild av mig själv som otrevlig och ganska tråkig och dryg, det fick jag höra av folk i gymnasiet och till slut blev det väl en självuppfyllande profetia. På något vis fick jag för mig att man är mesig om man är snäll och då förtryckte jag min snälla sida och blev bara cynisk, sarkastisk och elak istället - eftersom det var ( och är) de personlighetsdrag jag tycker är roligast.

Långsamt har jag börjat återgå till snällheten igen efter att jag slutade umgås med negativa människor som mest brydde sig om attityd och utseende. Jag vill vara snäll, det känns väldigt mycket bättre att vara snäll än att vara dryg och kaxig. Jag blir så glad och upplivad när jag inser att det finns människor som tycker att jag är snäll och som gillar att umgås med mig som jag är, utan massa ytlighet och attityd. Det får mig att vilja bli en snällare och bättre människa.

Bort med alla dryga egomänniskor som bara bryr sig om hur de själva uppfattas av omvärlden och in med alla underbara varmhjärtade människor som får en att må bra. Då slutar jag tro att jag är otrevlig, dryg och att ingen gillar mig.

Jag tog mig samman ( och tog samtidigt ett gäng tabletter ) och begav mig till klassfesten en liten stund trots smärtorna i halsen. Det var bra gjort av mig, det var nämligen en fenomenal fest med massor av folk både från klassen och utomstående. Helena tyckte att jag lät roligt med min muppröst och det är ju alltid kul att göra någon glad :) Nu har vi sett på ett muminavsnitt som hette "Den sista draken" och det var jättemysigt och handlade om en underbart söt liten drake. Jag gillar att tänka på drakar, kan jag få en drake i julklapp?

Det gör ont i min förbannade hals, och det tar tydligen aldrig slut heller! Fan.
Jag har alldeles för ont och känner mig alldeles för dålig för att gå på klassfesten idag. Jävla skit. Jag skall vara hemma med Daniel och äta hembakad (svalnad!) pizza och se på mumin istället. Det är visserligen inte fy skam det heller, men jag hade velat göra både och. Det gör mer ont idag än vad det gjorde igår, det känns inte alls som en bra förändring.

Jag vill gå på klassfesten ikväll och funderar på att bara komma förbi en sväng och socialisera lite utan att kramas eller stå nära någon. Jag får nämligen inte råka ut för någon form av infektion nu när jag har färska operationssår i halsen och är mer än lovligt infektionskänslig. Men jag dör av att bara vara hemma och sova, slösurfa och se på tv hela tiden - det mister sin charm när man inte kan göra något annat.

Vi får se hur det blir.

Tårtan blev mycket uppskattad och smakade gott, precis som prinsesstårta skall smaka. Nu har vi sett en halv säsong av "The girls next door", en väldigt underhållande dokuserie om livet på playboy mansion. Lättsmält och underhållande, precis vad jag klarar av just nu. Helst vill jag se på national geographic, men den kanalen finns inte här :( Man tager vad man haver - och just nu är det "Mumin", "The girls next door" och "How I met your mother" som visas.

Idag (8:e) har jag och Daniel varit tillsammans i 5 månader. Hurra för oss!

Det gör ont när jag pratar och halsen är i allmänhet jätteöm och ond. Idag är det dag 4 efter operationen och enligt all information jag fått skall det efter denna dag bli bättre ganska fort. Det känns som att tiden bara har flugit iväg nu när jag bara sovit större delen av dygnet och gjort så lite som möjligt under resten av tiden. Snart är det dags för vardag och skola igen. Men inte riktigt än, först skall det vara helg och jag skall överraska Daniel med tårta :)

Jag saknar Lufsens snarkande och Luckys ivriga fast ändå lugna gosande. Mina hundar har mjukast päls av alla och jag saknar att gosa med de små valparna. Lufsen kommer säkert att ha växt ett kilo när jag träffar honom nästa gång, den lilla tjockisen!

Nu har jag köpt en prinsesstårta till finaste Daniel. Jag blev helt slut av den pyytelilla promenaden på ca 200m mellan lägenheten och konditoriet, säger kanske något om min fysiska styrka just nu. Expediten tittade konstigt på mig när jag kraxade fram min beställning, kanske inte så konstigt eftersom jag låter som en mupp just nu. Jag undrar om min röst kommer att förändras något när det är färdigläkt. Nu äter jag piggelin och skall nog sova lite till snart.

Idag har jag faktiskt tagit på mig vanliga kläder och smyger inte längre omkring i mysbyxor och linne, det tycker jag är ett väldigt framsteg. Jag har fortfarande jätteont i halsen och låter som en mupp när jag pratar, men nu har jag iallafall jeans och flanellskjorta ( Daniels) på mig.

Förkylningen sitter kvar i näsan och är besvärlig. Jag tar koksaltlösning som nässpray och hoppas på att det går över. Jag funderar på att våga mig ut i världen och handla en tårta till Daniel eftersom han inte fick någon tårta på sin födelsedag och framförallt för att han är så underbar att han förtjänar en riktigt fin prinsesstårta ( hans favorit ). Mjuk mat är för övrig astråkigt att äta.

Jag pillar i mig massa potatismos och någon form av quornfärsröra, det blir man mätt på ett bra tag. Jag börjar tröttna på att vara hög på smärtstillande och svag i kroppen, det ger inget i längden och jag längtar mest efter att få börja röra på mig och busa med mina små vovvar igen. Jag får aldrig nog av Lucky och Lufsen, de är de finaste hundarna i världen.

Jag har duschat och ätit lite chokladmousse och nyponsoppa. Det tycker jag är asduktigt av mig. Way to go!

Det gör så in i helvete ont i halsen, givetvis gör det mer ont när tabletterna slutar verka men det betyder inte att jag är smärtfri resten av tiden. Jag härdar ut och sover större delen av dygnet. Jag blir väldigt avdomnad och trött av medicinen, kan inte riktigt fokusera och vill helst sova. Det är jobbigt att inte kunna vara vaken som man vill i mer än några timmar innan man blir alldeles för trött igen och måste vila sig. Jag är världens tråkigaste umgängesobjekt känns det som, Daniel säger givetvis att jag är mysig och söt samt att det inte alls är tråkigt att umgås med mitt nerdrogade jag. Kanske hör det till pojkvänsrollen att vara sådär underbart snäll och förstående, i vilket fall så kan han den där rollen utan och innan och är utan tvekan den bästa pojkvännen i världen.

Jag vaknade vid 06-tiden imorse av att det gjorde så vansinnigt ont i halsen att jag bara ville skrika. Det var 7 timmar sedan jag tagit de senaste tabletterna då och de beräknas hålla i ca 6 timmar. Jag tvingade ner lite tabletter och väckte Daniel som tröstade mig och höll mig i handen tills jag somnade igen.
Nu börjar tabletterna kicka in igen, måste hinna äta något och duscha innan jag somnar.

På de olika efteroperationsbeskrivningarna står det att dag 2-4 efter operationen är värst ( på en står det dag 2-3 och på den andra står det dag 3-4) och att det då gör som mest ont. Det är inte direkt kul när det gör ont. Inte heller kul att bara orka vara uppe 1-4 timmar åt gången. Nu har jag iallafall umgåtts och myst med Daniel, sett några avsnitt av  "Världens modernaste land" och ätit potatismos och chokladmousse. Ont som fan i halsen och snart skall jag somna igen.

Nu gör det rejält ont när medicinen slutar verka. Jag sover mest hela tiden och tvingar ner lite soppa emellanåt, drömmer dock om grönsaksstavar med dipp och klyftpotatis med tzatsiki - saker jag inte kommer kunna äta på ett bra tag nu :(

Idag blir det kallt/svalt potatismos till middag ( jag får bara äta sval mat pga blödningsrisken ) och sedan finns det både chokladmousse och citronfromage att muymsa på ikväll. Om jag inte toksomnar dvs...

Kvällen igår var jobbig och halsen gjorde sig åter påmind efter en relativt smärtfri dag. Efter att jag och Daniel sett på Muminfilmen om kometen blev det marsch pannkaka i säng för mig, väl i sängen vred och vände jag på mig ett bra tag innan jag tillslut somnade när Daniel kom och lade sig. Snällaste Daniel la en madrass på golvet och sov på så att jag skulle få allt utrymme jag behövde, det är kärlek det! Vaknade vid halv sju och hade ontontont och tryckte i mig lite smärtstillande och somnade om tills Daniel skulle gå upp. Nu har jag fått i mig lite näringsdryck och skall krypa ner i sängen och fortsätta sova. Jag blir trött av att ha ont men även trött av de smärtstillande tabletterna. Antagligen är det bra för kroppen att vila så mycket som möjligt nu.

Jag som har en enorm aptit och älskar att äta, hur skall jag klara mig på en flytande kost i en vecka nu? Magsäcken har redan krympt tydligt och det känns konstigt att enbart kunna välja på kall soppa, yoghurt, barnmat eller nyponsoppa nu när jag är hungrig.

För ett dygn sedan opererades jag. Det lugnade medlet jag fick innan gjorde mig bara väldigt snurrig och det kändes som att jag var i en mardröm där jag inte kunde fokusera på något alls och allt blev dubbelt eller flöt ihop. Jag sa till Daniel att " Du förstår väl att jag inte kan ta dig på allvar, du har ju tre par ögon!".

Jag mår efter omständigheterna ok, har väldigt ont i halsen men inte mer än jag klarar av. Jag var väldigt ledsen och förtvivlad när jag vaknade upp från narkosen och de hade skickat hem Daniel och sagt att jag inte skulle vakna förrän halv sex ( jag vaknade vid fyra ). Sköterskan var iallafall jättesnäll och jag fick ringa dit Daniel så att han kunde sitta där med mig.
Jag är lite snurrig av de smärtstillande känner jag, kanske dags att jag går till sängs lite.

 När jag tankat in lite bilder i datorn kommer jag att lägga upp före- och efter-bilder på halsen här på bloggen, för dem som vill se ( Johanna L ).

Imorgon kl 07:45 skall jag befinna mig på sahlgrenska för operation. Någon gång under dagen är det tänkt att jag skall bli opererad och därefter spendera några timmar på uppvaket, natten kommer med största sannolikhet också att spenderas på sjukhuset. Jag hoppas verkligen att de låter Daniel stanna över natten eftersom jag är så vansinnigt rädd för att dö. För det första är jag rädd för att det skall hända något under narkosen och att jag inte skall vakna igen, för det andra är jag rädd för att få för mycket lugnande och smärtstillande så att jag slutar andas under natten.

Rädd.

Annars har vi varit hemma hos Daniels föräldrar och ätit en supergod indisk buffé idag och firat födelsedagar. Passar bra att jag proppat i mig massa mat nu när jag inte kommer att kunna äta någon fast föda på 1-2v.