Johanna Aurora

Det är helt fantastiskt!
Om några timmar kommer min mamma för att hämta lilla vargen och efter det har jag en valpfri helg!
Vad skall jag då göra under min lediga helg kanske ni undrar. Jag skall framförallt sova som en liten gris utan att behöva oroa mig om ifall Lucky har slutat andas eller ej bredvid mig ( jag får sådana tvångstankar ibland) och framförallt skall jag umgås på tu man hand med min pojkvän och hinna träffa min favoritjessica. Hurra!

Ikväll skall jag och Erik äta ute på favoritreataurangen Lilla Tavernan, mums mums.

Nu skall jag passa på att kela lite med mitt lilla busfö innan han åker :)

Lämnat blod - check
Hämtat hundväskan - check
Handlat mat - check
Promenerat med Lucky - check

Jag känner mig alltid väldigt duktig efter att jag har lämnat blod, som en sorts hjältinna, det är en skön känsla som spolar iväg den där småyrseln man kan känna efteråt. Jag promenerade lite i stan efter det och köpte två par byxor med hög midja för 29kr/st, det var någon slags slutrea på Rut m.fl. Hurra.

Jag hämtade ut hundväskan, som visade sig vara jättesnygg och fullt användbar.
(Nu håller jag på att föra över bilder från mobilen till datorn, det återstår att se ifall USB-kabeln fortfarande fungerar då den tidigare idag utsattes för en massiv valptandsattack.)


När jag sedan efter många om och men kom hem var det dags att gå ut med Lucky. Det blev en tur runt slingan utanför och Lucky fick för första gången sedan han kom hit nosa på och leka med en annan vovve, väldigt spännande! Den andra vovven var en liten Jack Russel Terrier som var 8 år och en mycket bestämd dam som genast visade att det var hon som bestämde. Lucky verkade tycka att det blev lite läskigt efter ett tag för han sprang och gömde sig bakom mina ben och började gny lite.

(Och nej, det verkar inte som att USB-kabeln är användbar längre :( Jävla skit. )

Idag är jag trött. Trött trött trött trött.
Lucky bara gnäller och busar hela tiden och jag känner mig nu så färdig att jag bett min mamma att passa honom under helgen för att jag skall få lite lugn och ro. Tänk vilken lyx att få slippa honom i två hela dagar! Fast jag är övertygad om att jag kommer att sakna honom så fort han åker härifrån, min lilla varg.

Idag skall jag försöka ta tag i lite ärenden som halkat efter vilket kommer att få mig att känna mig jätteduktig senare.
Jag skall bland annat hämta hundväskan som nu har anlänt till den lokala utlämningsaffären - hurra! Återstår att se ifall min lilla vovve fortfarande passar i den, han har växt som en jävla galning!

Jag funderar på att lämna blod igen - det är dags nu. Sedan kom jag på att det kanske är bra att känna sig pigg och allert innan man lämnar bort 4,5dl av sitt blod. Vi får se hur det artar sig.

Eftesom jag alltid är mer eller mindre förkyld och sjuk i övrigt så tänker jag nu pova på lite naturläkemedel som sägs vara jättebra för immunsystemet. Jag har laddat upp med "Omega 3" och "Echinaforce", omega 3:na är ok eftersom det bara är att svälja dem, värre är det med echinaforcen som man skall droppa i ett halvt glas vatten och sedan svepa - det smakar som att tugga på en äcklig blomma! Jag hoppas vekligen att det är värt besväret och nästankräkreflexerna för nu skall jag bli frisk!

För övrigt så behöver jag inget liv, jag har en hund :P

Först vaknar man och sträcker lite på sig, sedan kikar man efter om matte är vaken, är hon inte det så buffar man lite på henne för att meddela att det är dags att vakna och leka nu. Matte blir oftast glad när man puffar på henne, hon pussas och kramas och klappas på det där sköna stället bakom öronen.
Sedan är det plötsligt väldigt akut ut innan morgonkisset kommer, man får nämligen ingen godis om man kissar i sängen och godis är gott!

Det är spännande att vara ute, där kan det finnas vilda pinnar och kottar man kan döda och gnaga på. Man kan också springa iväg från matte nä hon säger att man skall gå in, fast sedan luras hon alltid med godis och när man kommer till henne så lyfter hon upp en!
Sedan kommer man in och skäller lite eftersom det är dags för frukost, för tänk om matte har glömt bort att det är matdags! En skitkonstig grej är att man måste sitta still och vänta tills matte säger "varsågod" innan man få börja äta, konstig matte.

Efter maten får man leka lite med matte, matte tycker inte om att man bits för hårt men hon föstår inte att det är jätteroligt att bitas. Ibland få man en bitleksak som är jätterolig att leka med och dräpa ordentligt. När man har lekt ett tag vill inte matte leka mer, då sätter hon sig i fåtöljen och om man har tur så får man följa med upp och ligga i hennes knä medans hon håller på med den där konstiga manicken, ibland får man ett gott tuggben - smaskens!
Matte klappas när man ligge i knäet och det är så himla skönt att man somnar nästan direkt.

Korv stroganoff är en underskattad maträtt.
Jag tycker det är gott med korv stroganoff och åt det därför till middag idag, och kommer antagligen att äta det till middag även imorgon eftersom jag lagade två portioner.
Jag försöker att bli mindre kräsen när det gäller matvaror men jag kan fortfaande inte äta falukorv på något annat vis än i korv stroganoff. Andra saker jag känner en enorm skepsis inför att äta är;

Kyckling - jag blev serverad dålig kyckling i somras och mådde jättedåligt efter det, nu känns all kyckling dålig.

Fläskkött i allmänhet - jag gillar inte grisar och fläskkött är ofta tråkigt. Bortsett från fläskfilé. Jag har börjat uppskatta bacon igen efter att inte kunnat äta det på flera år. Små steg i riktning mot minde kräsenhet.

Korv - är läskigt. Falukorv går som sagt bara bra i stroganoff, all annan korv är big nono!

Blandfärs - usch! Jag får alltid äckliga fettklumpar och broskbitar i :S

Blodpuddig - Har jag aldrig ätit och kommer inte heller någonsin att äta det i framtiden.

Sedan finns det givetvis massa olika sorters mat som inte är speciellt vanligt förekommande i Sverige idag men som jag ändå aldrig skulle få för mig att äta ( lungmos, levergryta, inlagda ägg, oxtunga, fårtestiklar osv...)

Tandläkarmottagningen var ljus och luftig, tandsköterskan mycket trevlig och välkomnande och tandläkaen själv var inte ett dugg skräckinjagande eller besserwisrig. Han sa att mina tänder såg friska och fina ut och så satte vi igång med att kolla hur jag bet ihop och efter det blev det till att göra avtryck för bettskenan. Det hela gick väldigt smidigt och vi pratade lite om prisnivåerna och vad som är mest lämpligt att göra åt min framtand. Bettskenan kommer att kosta 2400kr inklusive rabatt och att bygga ut famtanden kommer att kosta ca 900kr inklusive rabatt. Inte sådär himlastormande dyrt som jag hade trott, jag trodde att det skulle röra sig om 10 000kr sammanlagt. Nu få vi bara se vad föräldrarna tycker om det hela ( eftersom det var de som insisterade på att jag skaffade en bettskena samt erbjöd sig att betala ).
Jag skall tillbaka och prova ut den färdiga bettskenan i nästa vecka. Jag älskar när saker och ting går snabbt och smidigt!

Om någon är intresserad så kan ni gå in på www.vasaviktoria.se och själva kika på tandläkarens hemsida.

Lucky var en underbart duktig liten hund som klarade att vara ensam ett par timmar idag också utan att det skedde någon endaste olycka inne. Jag blir så stolt över honom när jag märker att han gör framsteg. Han kan nu sitta på kommando samt sitta stilla när jag ställer fram maten och vänta tills jag säger "vasågod".

Idag spöregnar det och Lucky och jag nöjer oss med att promenera utanför porten där det lämpligt nog finns tak. Jag gillar regn, blir glad i själen av det.
Jag har efter idogt letande hittat en tandläkarmottagning som verkar passa mig alldeles utmärkt. Den ligger i vasastan och de har 20% studentrabatt. Jag skall dit idag kl 15 på en första undersökning, jag är lite orolig för att de skall skälla på mig och säga att jag sköter mina tänder jättedåligt och att jag har massa hål. Jag har aldrig haft något hål tidigare men det ligger som en liten rädsla i tandrötterna.

Enligt orderstatusen på min hundväska skall den vara Betald och levererad. Tror ni jag ha sett nån jävla väska? Nix!
Jag hoppas att det dimper ner en hämtningsavi från tempo imorgon, hade ju varit käckt om jag fick väskan nu med tanke på att jag egentligen skulle fått den för ca 2v sedan. Suckers.

Jag och Lucky har just sovit lite, det var väldigt givande och nu sover Lucky igen ser jag. Han har en mer otvungen syn på det där med att sova.

Jag måste hitta en bra och prisvärd tandläkare, det visar sig vara lättare sagt än gjort! Någon som har något tips? Värken i mina käkar kommer och går men det blir knappast bättre. Dessutom vill jag sätta in en porslinsfasad över min ena framtand eftersom den blivit lite kantstött. Hur dyrt kan det vara...hum hum, ganska dyrt antagligen...

Och någon dag ska jag sluta drick så mycket cola light.
Men inte idag.

Äntligen får jag vara ensam. Efter en helg i föräldrahemmet följd av ett dygn med Erik är det riktigt lyxigt att få vara för sig själv. Slippa inbillade konversationsmåsten, kunna lägga sig och sova en timme mitt på dagen utan att någon gnäller över att man är tråkig. Åh, jag älskar att vara för mig själv ibland!
Jag har en asocial sida som kommer fram då och då och just nu känner jag hur just asocialitet är det närmsta himlen jag kan komma.

Till middag funderar jag på att köpa en kycklingrulle utan sås från pizzerian nedanför huset, smaskigt och relativt billigt. Det är vansinnigt hur dyrt det är att leva i ett ensamhushåll, speciellt nä man tänker på vilka enorma summor man lägger ut på mat varje månad. Det är i princip billigare att äta middag ute varje dag och bara ha frukostvaror hemma. Men det faller platt eftersom jag tycke väldigt mycket om att laga mat.
Men jag kan bli irriterad på att det känns som att hela samhället är byggt på att man skall vara två, inte en plus en utan två.

En underbar morgon med solsken, klar luft och en pojkvän som står vid spisen och fixar iordning en lyxig frukost.
Det kunde vara värre :)

Avresedag i muminhuset.
Syster går omkring och gnäller som en tokig om hur jobbigt det kommer att bli att ligga i fält i 9 dygn, jag själv gnäller inte så mycket alls idag eftersom jag blivit lovad skjuss till min läågenhet. Det finns vissa extrema fördelar med att ha en liten hund att skylla på. Hade det inte varit för honom kan jag lova att jag hade fått ta bussen, inte för att det är jättejobbigt men det är väldigt mycket mindre jobbigt att  bli körd.

Lite deppig stämning är det allt i muminhemmet, inte för att jag eller systern skall bege oss av utan snarare för att Lucky skall följa med mig hem igen. Jag har under helgen otaliga gånger fått höra "kan inte vi få honom av dig?".
Ha! Ingen skall få min lilla pälsboll, han är min!

Jag har just ätit en helt fantastisk måltid bestående av ugnsbakad lax med dill och citronsalt, till detta citron&dillsås och kokt potatis. Det är sanslöst hur gott det var!

Nu sitter jag här med en fullproppad mage och väntar på att vi skall bänka oss i soffan och se på Shrek den tredje.

Det är skönt att vara hem-hemma och bara ta det lugnt. Ännu skönare att det finns fyra andra personer som mer än gärna tar hand om den lilla pälsbollen. Han är allt populär den där Lucky.

Jag funderar över hur jag skall lägga upp min dag och inser att jag inte alls behöver lägga upp den på något speciellt sätt, för en gångs skull kan jag bara ta det som det kommer utan att behöva tänka på middagsmat och rastningar. Jag känner mig lite bortskämd.
Är det kanske så att jag blivit vuxen och ansvarsfull utan att jag egentligen märkt av det?
Skrämmande tanke :)

Tupplurar är icke att förakta säger jag bara.
Nu känner jag mig lite mer som en människa igen och kan småfokusera på fler händelser än min huvudvärk - som jag nu botat med ipren och cola light. Om 15min kommer min familj hit och kidnappar mig och Lucky för att föra oss till världens ände - hindås. I hindås är det sedan meningen att vi skall socialisera, äta räkor, fredagsmysa oss och prata lite med systern som är hemma på permission i helgen.
Jag tror att de vill att jag skall komma hem mest för att de vet att jag har en söt hundvalp med mig ;)

Jag får frågan "Kommer Lucky med?" - som om han hade något val. Jag känner för att svara att "Nej, han känner sig lite seg idag och skall stanna hemma med några öl och en påse leverbitar.

Nu kommer de!

En halv tokslabbig pizza med beairnaisesås trodde jag skulle göra susen mot bakfyllehungern, förstå min förvåning när jag istället för njutning upplever illamående och känner ett starkt agg gentemot denna djävulens pizza.  Jag sveper de sista klunkarna av colan och lägger mig att förtvina under täcket.

Det är skönt att ligga och slumra i den varma sängen när vinden tjuter och träden gungar utanför fönstret. Min hals är söndrig och jag misstänker att allt skrikande för att överrösta musiken igår har en viss del i det hela, jag hatar när musiken är för hög och jag inte kan höra mer än var tredje ord personen som sitter bredvid säger. Det blir en jävla massa nickande och föstående miner istället för samtal, framförallt så har ingen egentligen en aning om vad någon annan har sagt. Sänk musiken för i helvete!

Utgången med klassen var som vanligt jättekul, irriterande faktor att inte speciellt många dök upp bara, speciellt eftersom den andra klassen också hade klassutgång på samma ställe - och de var dubbelt så många. Men vi som var där är ändå gräddan så att säga ;)
Några glas vin och massa prat senare blev det till att bege sig vidare till svanen. På svanen träffade jag på en del bekanta och svingade ytterligare några bägare. Men vid ett-tiden blev saknaden efter Erik och Lucky lite för påtaglig och jag begav mig hemåt. Väl hemma möttes jag av en fantastisk pojkvän och en mjuk och gosig liten valp som låg och gosade i sängen. Jag slängde i mig lite pasta och dök ner i sängen, perfekt slut på en underbar kväll.

Jag skall strax ut med klassen och såhär ser jag ut. Det skall till ett knallrött läppstift men annars är looken perfekt :)

Jag tror att alla ljuger, mer eller mindre givetvis men fortfarande till den grad att vi måste anse oss som potentiella lögnae i vissa situationer. Jag har en spännande ovana att ljuga nä jag är berusad, det kan röra sig om triviala små lögner som att lägga på något år eller två på min ålder men det kan också röra sig om lögner som omkullkastar hela min sanna identitet. Om vi definieras av hur andra människor ser oss, vilket ä då det sanna jaget?

Några typiska lögner jag kan tänkas kläcka ur mig;

"Jag skall flytta till Prag"
"Jag är gift"
"Jag kan tala franska/swahili/ryska etc. flytande" - kan leda till problem ifall någon som faktiskt kan vill prata det språket med mig :S
" Jag läser till psykiater" - andra studieöverdrifter kan också förekomma.
" Jag är vegan" - kanske för att jag önskar att jag hade diciplin nog att vara det.
" Jag jobbar som modell i Paris" - mer gångbart när jag var smalare.
" Du är trevlig"
"Vilken snygg skjorta"

Inga direkt stora lögner i sig, men det skrämmande är hur kul jag kan tycka det är att ljuga ibland.

Jag undrar vad folk i allmänhet ljuger mest om, vad ljuger du mest om?

Varför oroade jag mig egentligen? Det gick alldeles ypperligt bra att lämna Lucky ensam i några timmar, han satt tyst och snäll och viftade på svansen när jag kom tillbaka, inget kiss eller bajs alls. Det verkade som att han hade sovit större delen av tiden. Skönt att veta att det faktiskt inte är hela världen att lämna honom ensam lite, speciellt nu när den nya kursen börjar.

Den nya kursen verkar vara helt fantastisk! Jag känner spontant att jag vill läsa all litteratur och bara suga i mig kunskap. Kursansvarige verkade vara en underbar och skärpt människa och föreläsningarna verkar alla intressanta. Äntligen något att snöa in sig på! Efter juridiken och kriminologin känns det underbart att få läsa något mer mastigt och genomarbetat. Första diskussionsfrågan vi fick idag var huruvida vi ansåg könet som biologiskt och essentialistiskt eller om vi såg det som en social konstruktion - och vilka mekanismer i samhället som gör att begreppet  kön fortfarande är gångbart.

Jag åt just en thaiinspirerad lunch bestående av fullkornsnudlar, kokosmjölk, lök, champinjoner, röd curypasta och minimajs. Mums, men som vanligt så åt jag för mycket och känner mig aningen övermätt och dåsig nu. Jag har visserligen blivit bättre på att inte äta mer än jag orkar, men det händer fortfarande.

Nu borde jag sova lite middag.

Ok, nu har jag sminkat mig, ätit frukost, rastat Lucky två ggr, matat honom och lekt och gosat lite med honom. Han borde kunna sova större delen av tiden jag är borta.
Nu springer han bara omkring i lägenheten och småmorrar åt sina leksaker. Lilla galenhunden!

Jag hoppas att det går snabbt i skolan idag så att jag slipper lämna honom en längre tid.

Det är svårt att koppla av och sova när man verkligen behöver det. Allt blir fel, kudden blir för hård/mjuk/kuddig , täcket blir för varmt/kallt/ klibbigt och den där lilla pälsbollen som ligger och snusar så lugnt bredvid får plötsligt hicka och så måste man klappa och trösta lite. Inte för att han är snällare i gengäld, nej så fort ljuset tänds och jag går och hämtar jackan för att rasta honom så kissar han i sängen, jävla misärmorgon I tell you.

Och förkylning och oro eftersom det är kursstart idag och jag fö första gången måste lämna honom i fler än 1h. Jag får sätta ihop buren ordentligt och se till att han är lugn när jag går. Hoppas att det går bra.

Irriterad på allt och alla tog jag en tog jag en tupplur med Lucky, jag låg på sidan och han låg bakom mig med huvudet vilandes på sidan av min hals. Det gjorde en liten sus iallafall. Jag köpte tre lekbollar till honom förut och nu är en av dem spårlöst fösvunnen, jag kan verkligen inte hitta den någonstans och tro mig, det går ganska snabbt att leta igenom 18kvm men när man gör det flera gånger utan resultat blir det till en jävla nål i en höstack. Metaforerna haglar om mig idag känner jag.

Jag citerar Bernad Black; "I'm not.............eh...................Wonderwoman"

Och vad det gäller tentan så är det klart som fan att jag vet att det skall vara referenser i texten, men jag trodde att det var lugnt eftersom läraren faktiskt sa att det var lugnt. Jag skall ju för fan kunna lita på vad den som är kursansvarig säger. Mest är jag bara irriterad på mig själv som mot sunt fönuft trodde att det var ok. Men jag väljer att se det som kursansvariges fel och inte mitt, lättare att vara arg på andra när jag måste leva med mig själv 24h om dygnet.

Inlämningen innebar också återlämning av förra tentan. En kvart efter utsatt tid öppnade läraren dörren och meddelade att tio av tentorna inte hade blivit rättade än. Jag blev irriterad och tyckte om möjligt att hon nu var en ännu sämre lärare än innan. Hon ingav känslan av att vara nära ett nervöst sammanbrott och jag kände mig nästan lite skyldig när jag frågade varför hon inte hade skrivit ut på kursportalen att alla tentor inte skulle hinna bli färdigrättade. Samtidigt är det inte mitt fel ifall hon har tagit sig vatten över huvudet och blivit ansvarig för en kurs som kanske egentligen behöver en mer stabil och samlad kursansvarig.

När det var min tur att komma fram till henne och få min tenta mumlade hon tyst för sig själv "det måste vara något fel på ordningen, FFFF  men kommer M före eller efter F i alfabetet??" - Jag stod bredvid och visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag tyckte synd om henne som uppenbarligen inte mådde bra. Jag fick iallafall min tenta och insåg att jag behöver 2/3 rätt på tentan jag lämnade in idag för att ens bli godkänd på denna kursen, helvete. En irriterande sak är att jag under ett lektionstillfälle frågade henne om det var ok att bara skriva referenserna i slutet och inte inkludera dem i texten ( det stod ingenting om referenser alls i tentabeskrivningen ) och hon svarade att det gick så bra så. När jag fick tillbaka tentan hade hon skrivit " Ange alltid referens i texten!" - vilket givetvis gjorde mig irriterad som fan.

Suck

Idag är det inlämning av hemtentan och imorgon börjar den nya kursen "Kvinnor i utsatta livssituationer- ett genusperspektiv". Ingen rast och ingen ro här inte, hade varit skönt med lite andrum kan jag känna.

Jag har sökt två sommarjobb än så länge, jag får se hur sommaren ter sig, jag måste ju ha en backup-plan om jag inte kommer in på någon sommarkurs. Jag skall söka till posten i år igen, men det jobbiga är att det är omöjligt att få till en heltid där under sommaren, det blir som mest 50% och det blir nog inte tillräckligt mycket pengar att klara sig på är jag rädd :( Men vi får som sagt se hur det blir.

Pricken över i:et på denna vidrighetens dag var att jag just mötte en läskig man i parken nedanför när jag kvällsrastade Lucky. Hur fan komme det sig att alla pervon och äckel dras till mig? Och varför kan jag inte förena mig med tanken på att inte gå ut efter mörkrets intrång, jag skulle aldrig begränsa mitt liv på det sättet men det kanske är vad som krävs för att slippa läskiga män äckel.

Mitt i den lilla parken, ungefär vid gungorna mötte jag en medelålders man som jag inte alls hade sett komma gående mot mig tidigare. Jag blev lite chockad och höll Lucky i halsbandet för att han inte skulle rusa fram. Mannen sa att det var ok och jag släppte Lucky så att han fick hälsa. Mannen frågade om det var en busig liten hund och jag svarade att han var ganska busig. Vi detta laget var jag beredd att gå vidare men då började han prata med mig och frågade om jag ofta brukade rasta hunden där och vad hunden hette och om han behöver rastas ofta. Jag kände att det var lite obehaglig stämning i luften och ville skynda mig hem när han sträckte fram sin hand och tog tag i min och frågade vad jag hette. Jag drog åt mig handen, sa vad jag hette och att jag var tvungen att gå. Han sa att vi nog ses igen och "ha en njutbar kväll".

Det kan givetvis vara så att han inte menade något illa med det hela alls och att det bara slumpade sig så att han var i en mörk park samtidigt som jag och bara ville vara trevlig. Men mina tidigare upplevelser av äckel säger mig att om jag börjar känna mig obehaglig till mods så är det antagligen rätt.

Nu är jag hemma i min lägenhet och försöker skaka av mig upplevelsen. Usch!

Vad jag upptäckt hittills idag;

* Om man fäller bak öronen på Lucky så ser han ut som en iller.
* Jag är i desperat behov av att klippa mitt hår.

En väldigt jobbig sak är att jag nyss gick till affären för att panta flaskor och köpa lite grönsaker - utan Lucky. Eftersom han klarar sig så bra när jag kilar in på toa, duschar eller hämtar posten tänkte jag att det inte skulle vara någon biggie om jag smet iväg på (vad jag trodde) en kvarts mathandlande. Jag riggade buren men glömde att sätta fast det sista gallret ordentligt, tänkte att det skulle funka bra ändå, sedan gav jag honom en leksak och gick hemifrån. Bussarna jävlades med mig och det var lång kö i kassorna vilket medförde att jag istället för att vara borta i 15min var borta uppemot 30min. När jag kom hem hade Lucky tagit sig ut ur burer, tokbajsat ( vi snackar stora bajskorvar ) på hallmattan samt rivit sönder tidningspappret som ligger under hans mat- och vattenskål. Han gnydde och gnällde som besatt och hoppade upp på mig och kunde inte riktigt sluta gny.

Jag kände mig inte speciellt snäll, men det var ju inte meningen att jag skulle vara borta så länge och det var ju meningen att han skulle stanna i sin bur och ta det lugnt.
Det blir helt enkelt till att jobba lite mer på det här med ensamhetsträningen.

Fyfan, jag tänker slänga hallmattan.

Så var hemtentan i princip klar och jag funderar på hur pass viktigt det är att lägga in alla referenser i texten, men det skiter jag i just nu. Huvudvärken stegrade sig och jag tänkte att det nog skulle bli bättre om jag tog ytterligare ett glas vatten istället för en huvudvärkstablett. Varför jag blivit lite skeptisk till huvudvärkstabletter beror på att jag oroar mig för ungefär ALLT som går att oroa sig för ur sjukdomssynpunkt ( kanske inte prostatacancer men close enough) och jag tänker att om jag tar huvudvärkstabletter ofta kanske jag blir beroende av dem och att jag då skadar levern. Men jag tror att den främsta orsaken till att jag undviker att ta huvudvärkstabletter är att Erik tittar lite fördömmande på mig varje gång han är här och jag tar en värktablett, han kan fälla kommentarer som "har du druckit tillräckligt mycket idag?" och påpeka att jag sitter i en dålig ställning framför datorn. Det irriterande är inte att han säger så, utan att jag lyssnar på honom ibland.

Jag inser att det antagligen finns en bakomliggande orsak till min ständiga huvudvärk, men just nu har jag inte energi nog att ta itu med det och då är det väldigt mycket lättare att ta en ipren och klaga på omgivningen istället.

Nu sitter jag här och skriver om medling, ungefär hälften av arbetet är klart och jag har en ganska god tanke om hur jag skall lägga upp resterande del av arbetet. Det verkar som att jag blir klar med detta idag, vilket innebär att jag ikväll och imorgon kan känna mig helt ledig och slötitta på Sex and the city, gosa med Lucky, spela betapet och ta tupplurar lite när jag känner för det.

Jag undrar lite varför Lucky tycker att det är mycket roligare att bita på mina strumpor ( när jag har dem på mig) än att gnaga på sitt tuggben. Det samt var min idiotiska huvudvärk kommer ifrån är saker jag spontant funderar på när jag inte skriver om medling och rättsprocesser.

Såhär kan jag se ut när jag vaknar på morgonen

Hejhej från en bångstyrig pälsboll och Johanna

Idag är dagen jag skall sätta igång med hemtenta nummer två. Jag har inte riktigt bestämt mig om ifall den skall handla om Genuspespektiv inom svensk kriminologi eller Medling. Det lutar mot Genusperspektiv.....elle medling.
Min ambivalens dödar mig.

Jag kikar på sommakurser för att klara ekonomin i sommar, jag tänker att det bli synnerligen knapert om jag inte har någon inkomst alls under en månad ( lönen är ju fördröjd en månad allt som oftast).
Jag skall se vad jag kan göra.

Allt faller isär bara för att det sitter ihop så hårt. Allt som är bra blir till slut förödande, dödande.

Jag är väldigt ledsen och jag kan för mitt liv inte förstå varför.

Det där med karaktär har aldrig varit min grej riktigt. Hur kommer det sig att det är mycket skönare och roligare att se på ytliga komediserier än att skriva en hemtenta...Hur kommer det sig att det mesta känns roligare än att börja läsa inför att skriva hemtentan? Det brukar gå bra när jag väl har satt igång, men fram tills dess är det bara jobbigt och ångestframkallande. Jag börjar skriva imorgon, jag lovar :)

Två avsnitt av Sex and the City och frukostbröd på gång i ugnen - vi väntade med frukosten eftersom det är underbart att äta nybakt bröd till söndagsfrukosten ( och alla andra frukostar också ). Lucky var överlycklig över att komma ut på en liten promenad i paken nedanför och jag måste erkänna att även jag mådde bra av luften.

Vissa dagar är jag vansinnigt sugen på lättsamma komedier, idag är en sån dag varpå jag senare skall kolla på Legally blonde 2, vansinnigt ytligt och inte alls speciellt pk av mig men det spelar ingen roll :)

Jag lär just nu Lucky att sitta still och vänta tills jag säger "varsågod" innan han börjar äta. Han ä en väldigt läraktig hund vilket gör att det är väldigt kul att lära honom saker. Jag funderar på att gå en valpkurs med honom för att få in grunderna och kontakten oss emellan, det svåra är bara att jag vaken ha bil eller körkort så jag tänker mig att det kanske blir problem att ta sig dit. Men jag få väl hitta något i centrala gbg.

Jag vakna numera upp med denna sötnosen varje morgon :) Först slickar han mig lite i ansiktet, sedan gäspar han och efter det sträcker han ut sig så mycket han kan, gulligt som satan!


Inatt drömde jag den inte helt otrevliga drömmen att jag hade sex med Jon Bon Jovi, jag undrar vad det betyder :)

Det sämsta humöret i världen tillhör idag mig. Småvärkande huvudvärk som gör mig galen, en allmän olustkänsla som sitter i hela kroppen och vägrar att släppa och en enorm önskan att få gräla riktigt rejält med någon. Charmigt va?
Jag skulle ha druckit vin med Jess idag men jag känner mig så överjävlig att det är stört omöjligt, det är knappt så Erik och Lucky orkar med mig(elle att jag orka med dem fö den delen..). Idag är jag den sämsta matten, vännen och flickvännen - just a fact.
Det jobbigaste är att jag vet att jag beteer mig jobbigt men samtidigt som jag kämpar för att inte vara helt odräglig så kan jag inte komma ifrån faktumet att jag helst av allt vill slita huvudet av någon och kasta glas och tallrikar in i väggen så att de krasar riktigt ordentligt.
Jag hatar sådana här dagar, hoppas att det går över snart.

Nu snöar det ute, jag hatar snö.
Snö blir till slask som blir till halt underlag som gör att jag halkar och slår eller sträcker mig. Snö är bara en idiotisk mutation av regn, regn gillar jag däremot.

Jag har inte tålamod nog att se tv-serier när de går på tv, jag vill veta hur det går direkt, inte vänta ännu en vecka på att få nästa pusselbit. Eftersom jag är ett stort fan av just tv-serier så betyder det att jag istället sträckser hela serier åt gången, just nu är det Sex and the city - som jag inte har sett mer än några avsnitt av tidigare. Andra favoriter är;

* Buffy och vampyrerna
* Angel
* Dexter
* Scrubs
* Desperate housewives
* Grey's anatomy
* Morden i midsummer
* Mord i sinnet
* Vänner
* Black Books

Och säkerligen massa andra serier som jag sett sporadiskt genom åren.

När jag är mitt inne i en tv-serie fastnar min hjärna lite i "tänket" som är i tv-serien, jag kommer på mig själv med att tänka på samma sätt som huvudrollerna gör, föra samma tankemonologer fast med olika innehåll. Ibland hör jag nästan huvudrollernas röster i mitt huvud när jag tänker, då brukar jag inse hur löjlig jag är och böjar skratta istället.

Man har svårt att tro att jag hinner med något annat än att se på tv-serier, slösurfa och gosa med Lucky. Men bevisligen finner jag lite plats för allt annat också.
Oftast.

Enorma mängder hembakt bröd, vitlöksyoghurtdipp, grönsaksstavar, tomater + mozarella och riesen kan göra vem som helst på bättre humör igen.

En dag med dåligt humör och oflyt kan man säga. Jag skulle snabbt klara av några ärenden och när jag gick på bussen insåg jag att jag hade glömt mitt busskort i den andra jackan. Jag tjuvåkte två hållplatser och gick resten av vägen dit och hela vägen hem. Lägg härtill en dundrande huvudvärk och en molande värk i nacke och axlar :(

Det blir till att stanna hemma idag och bara ta det riktigt lugnt, kanske laga någon smaskig mat och se på Sex and the city och spela betapet hela kvällen. Gosa med min lilla älsklingsvalp och bara varva ner och förhoppningsvis bli på bättre humör.

En annan sak som stör mig ( när vi nu är inne på det här med att gnälla...) är att det är så jävla kallt ute, jag fryser fan ihjäl var gång jag rastar Lucky. Jag hatar verkligen kyla, det ä visserligen soligt ute, men vad hjälper det när jag inte vill vara ute pga kylan. Jaja, kläder efter väder osv - men det skiter jag i och önskar att det var vår på riktigt istället.

En god natts sömn om jag bortser från faktumet att jag drömde att min mamma dog och min bror blev haffad för narkotikabrott. En liten hundnos i mitt öra och det trygga ljudet av en liten varelse som andas lugnade ner mig efter mardrömmarna.

Agendan idag består av att bestämma mig för hur jag skall göra ikväll, om jag skall åka hem till föräldrahemmet eller om jag skall stanna kvar i stan och eventuellt hänga med lite vänner. Jag hatar att behöva bestämma mig för saker.

Nu kanske jag skall fundera på att få i mig lite frukost :)

Nyss hemkommen från veterinären och lite lagom eftermiddagsutmattad. Det var supertrevligt på City hund- & kattklinik och jag kände att både jag och Lucky blev väl omhändertagna under vaccinationen. Vi fick också med oss ett valppaket med lite information, två säckar mat och ett mått att mäta upp maten med.
Själva vaccinationen gick väldigt bra och han höll sig lugn och pep bara till när han blev stucken.

Han vägde 2,5kg och jag äknar med att han ungefär kommer att väga 5kg när han är vuxen, en aning störe än jag från början hade tänkt mig men perfekt ändå.

Litteraturseminariet var ganska segt och intetsägande, mest prat om teorier och hur man kan relatera dem till kriminalpolitiken i Sverige. Intressant ämne men inte så intressant diskussion tyvärr.
När jag kom hem hade Erik städat i lägenheten (!) dammsugit, våttorkat, plockat undan och diskat. Sånt värme mitt hjärta, bästa allahjärtansdag presenten. Vi åt lunch och gosade innan han skulle iväg till sin sista schemalagde massagepraktik, imorgon är han färdig massageterapeut.

Jag undrar vad jag skall äta till middag idag....Mackor? pannbiff? grekisk sallad? lite av allt?

Jag är på väg till ett litteaturseminarie och kan inte riktigt avgöra ifall jag är vaken eller ej. Vakningsprocessen blir lite lättare av att jag igår bakade ett supergott bröd som jag nu vräker i mig.

Gott bröd

50g jäst
5 dl vatten
½ dl olja
2 tsk salt
1-2 dl solroskärnor
1 dl havregryn
1 dl linfrön
3dl dinkelmjöl
7 dl vetemjöl ( eller såpass mycket att degen blir fast )

Lös upp jästen i vatten
blanda i allt i tur och ordning
låt jäsa under bakduk i 30 min
baka ut till limpor, bullar, rundlar eller vad du vill.
lägg på plåt och jäs under bakduk i 30 min
sä'tt in i ugnen 12-15 min på 225 grader

Det var härligt att komma iväg från Lucky en stund idag. Småbröderna tog hand om honom och jag åkte ner på stan för att kika i lite affärer och inhandla diverse prylar samt mat.
Nu är det en vecka sedan jag hämtade hem Lucky, känns som att det bara gått några dagar. Tänk om livet rinner ifrån mig utan att jag hinner med alla de saker jag tänkt mig :S

Jag har storslagna planer för framtiden ( nja, mediokert storslagna på svenskt manér )
Jag vill;
* Skriva en bok
* Resa till alla kontinenter
* Hinna läsa tonvis med litteratur
* Hoppa fallskärm
* Hoppa bungy-jump
* Ha riktigt långt fint hår ( dvs inte tröttna halvvägs och klippa det...)
* Bo i en egen riktigt fin villa vid något hav.

och givetvis diverse andra saker som att ha ett jobb jag trivs och kan utvecklas med, leva med någon jag älskar och få vara frisk och kry.

Vad har du för några mål i ditt liv?

Det var som om Lucky kände på sig att jag var på kasst humör igår och bestämde sig för att vara en liten ängel under natten. Han fick komma upp och sova i min säng eftesom jag kände mig lite ledsen och nere. Vi sov båda som små stockar i nästan 8h. Sedan gick vi ut och snabbkissade och bajsade (eller vi och vi, snarare Lucky eftersom jag hellre föredrar min toalett :)). När vi kom in igen gav jag honom en toarulle med godis i som han fick kämpa med och efter det somnade vi om i ytterligae två timmar. Sjukt skönt att äntligen få sova ut lite!

Han betedde sig som en liten vilding nyss och då satte jag honom återigen i buren så att han lugnade ner sig och nu är han som ett litet lamm som ligger i mitt knä och gosar och slickar på min arm.

Mina bröde komme hit om en stund och då tänkte jag passa på att åka och handla och kanske köpa mig en ny mysig pyjamas. Jag känner mig snygg idag och har lagt lite tid på att sminka mig och klä mig snyggt, det är oerhört hur mycket bättre jag känner mig bara jag får fixa till mig ibland.

Kass helvetesdag för både driftena, jaget och överjaget.
Varför?
Lucky har varit skitjobbig andra halvan av dagen och varit sjövild när vi bara varit ute för att kissa, vait sjövild inomhus och dessutom juckat mot mig för första gången. Jag hatar när hundar juckar mot mig och blotta tanken på att min lilla pälsboll gör det får det att vändas i magen på mig. Jag sa till honom på skarpen och då slutade han. Men han fortsatte att vara skitjobbig och sjövild vilket resulterade i att jag behövde ta fram kompostgallersburen och sätta honom där tills han lugnade ner sig. Då började han pipa och gny som en blandning mellan fågel och döende gris, det slutade han visserligen med efter 10 min och la sig och bet på tidningspappet istället.

Jag har också läst massa på hundforum och nu känner jag mig bara tokigt förvirrad över saker som hur mycket det är ok att promenera med Lucky och om jag skall busa och skojbråka med honom eller inte. Jag vill inte att han skall bli en överstimulerad hund som föväntar sig att något skall hända varje sekund.

Jag vill ju vara en bra matte som gör allt rätt och eftersom jag så desperat vill göra rätt blir jag också livädd för att göa fel. När jag kom på mig själv med att bli äcklad av att Lucky juckade mot mig skämdes jag så att jag höll på att börja gråta. För det ingår inte att bli äcklad och arg på sin lilla valp i min bild av att vara en bra matte.

Jag hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag tog en promenad i motionsspåret utanför, tänkte att det skulle bli ganska lagom för mig och Lucky och att vi kunde lägga oss och sova middag när vi kom in igen. Jag hade inte tänkt på att det skulle ta en halv evighet för oss att ta oss runt det, men det gjorde det iallafall. En 1km promenad ensam blir en 2km promenad med hund som vill nosa och busa med allt.
Mötte några småflickor som ville gosa med honom och hade en miljard frågor om vad han hette, vad han kostade, hur gammal han var, om han var min, osv. Sedan började de fråga saker om mig och då kände jag inte alls för att vara kvar längre utan sa att jag skulle hem och mata Lucky eftersom han var hungrig. Det är en sak om folk frågar saker om Lucky, men att helt oprovocerat börja fråga ut mig om mitt liv - civilstånd, pengar, sex(!) osv - känns inte ok.
Skönt att ha Lucky som ursäkt.

Jag har periodvis ganska svårt för barn i allmänhet, jag kan tycka om barn till människor jag känner men random barn kan jag inte relatera till på något vis. Elle så är det just det jag kan och så vill jag inte tänka på hur det var att vara i den åldern och vara helt överjävla osäker och behöva vara någon jag inte var för att få vara med mina "vänner". Jag trivdes inte med att vara barn - det är slutsatsen jag kan dra av att ha blivit "ungvuxen".
Jag tror att det är en stor del i att jag inte vill skaffa barn i framtiden, jag vill inte återuppleva hur det är att vara barn.

Sentimentalt dravel slinker så lätt ut när man är trött, hungrig och en aning kissnödig.

Jag har sovit så sjukt gott inatt, fantastiskt.
Hemtenta 1 lämnades in under en hel del stressade omständigheter igår och nu borde jag kanske börja fundera på att börja läsa lite inför hemtenta 2 som skall vara inlämnad den 20:e. Men jag ser det som så att jag förtjänar att slappa och vara lite ledig nu.

Jag känner för att köpa skor, riktigt snygga och högklackade skor. Inte för att jag inte redan har mängder av skor utan snarare för att jag älskar skor. Mina nuvarande favoriter är ett par svarta högklackade skor i pin-up stil, jag märkte igår att en söm hade gått upp :( skall jag lämna in dem för omklackning och lagning eller skall jag köpa ett par nya. Jag undrar vad som är dyrast.

Jag hade som plan att jag skulle börja röra mig mer och nu går det av bara farten och är t.o.m roligt, japp ni läste rätt och jag skrev att jag tycker att det är roligt att röra mig! Nu känns det skönt att komma ut på promenad några gånger om dagen och att gå upp och ned för trapporna ( jag bor på 5:e våningen) känns inte alls för jävligt längre. Hurra för mig!

En negativ aspekt med att skaffa hund är att nagelskötseln går åt helvete. Jag tvättar numera händerna så ofta att naglana blir alldeles mjuka och "flagar" sig jättelätt. Att måla naglarna känns också ganska meckigt eftersom jag enbart kan göra det när Lucky sover i så fall, och hoppas på att han inte vaknar innan lacket har torkat. Hade varit lagom snyggt med röda nagellacksstrimmor i hans vita päls :) min lille punkvalp.

Jag lärde Lucky att sitta fint på promenaden nyss :)

Det började med att jag svischade iväg till skolan ( hur man nu kan svischa med en liten motsträvig pälsboll i ett koppel bredvid) och givetvis så var det lång kö till skrivaren på skoaln så att jag fick vänta i evigheter. Lägg härtill pms, stress eftersom jag var sen till en fika och lite lätt oro över att Lucky skulle kissa på kårens golv. Att jag kunde mana mig till att vara trevlig och tillmötesgående är ett under! Träffade på Katrin som fick hälsa på Lucky och jag skall besöka henne, Nina och deras katt någon dag för att se hur Lucky gå ihop med katten. Jag tänker att det är bra att vänja honom vid så mycket som möjligt nu nä han är valp.
Lucky ä söt!


Luckys matte är nästan lika söt ;)


Outfiten fick jag bara en kass bild på, jag skall försöka bli bättre på att ta kort.


Sedan mötte jag upp två vänner och fikade lite på espresso house i NK, tyvärr blev vi tillsagda att det inte var tillåtet att ha med sig hund där varpå vi gick till Condeco i kompassen istället.
Det blev en väldigt mysig och rolig fika som innefattade allt från universitetssnack till FN-insatser i Afghanistan. Sjukt intressant att höa lite från en verklighet så långt från sin egen.
Efter nån timme kom Erik förbi.


Johanna


Albin


Lucky somnade i sin väska


Nu har jag äntligen kommit hem och kan sjunka ner i fåtöljsoffan och bara njuta av att vara hemma!
Till middag blir det klyftpotatis, färsbiffar, sallad och tzatsiki - MUMS!

Jag vaknar numera inte av någon väckarklocka, istället är det ett svagt gnyende och en liten valp som kikar upp på mig och påminner mig om att nu var det ju nästan två timmar sedan vi gick ut senast. På natten får jag iallafall sova runt 6h mellan rastningarna, resten av sömnen kommer däremellan. Konstigt nog är jag mycket piggare än vanligt och har inte alls lika svårt att gå upp ur sängen som jag brukar ha. Alltid något.

Idag skall jag våga mig ut på stan för att fika med några vänner, Lucky kommer givetvis att följa med mig. Eftersom det känns som en evighet sedan jag klädde mig i en snygg outfit så skall jag ha en svart pennkjol i satin med hög midja, till det en old school rockt-shirt och pumps.
Eftersom Lucky antagligen kommer att tycka att det är lite jobbigt med alla människor och ljud i centrala stan så kommer jag att ta med en väska att ha honom i, alternativt bära honom i famnen - fast det är ganska otympligt efter ett tag så det blir nog väska trots allt.

Dålig nattsömn innebär för min del att det är dubbelt så legitimt att sova på dagen. Jag gillar att sova på dagen, det känns otvunget på något vis, som om man egentligen inte behöve bry sig om ifall man somnar eftesom det inte är natten och man ska sova.

Att ha hund motverkar småätandet big time! Vem orkar äta lite chips med en liten valp som hoppar och gnäller bredvid och absolut också vill smaka ( det får han självfallet inte eftersom jag har plane på att en dag slippa hans besatthet av min mat).
Jag har varit stark de senaste dagarna ( och nätterna) och inte låtit Lucky få sova i min säng. Det låter kanske som en självklarhet att man inte skall låta hunden sova i sängen men när det står en liten pälsboll och gnyr och inget hellre vill än att sova bredvid dig är det svårt att hålla på principerna!

Idag tog jag och Erik en promenad med Lucky till affären, han börjar vänja sig vid halsbandet och kopplet nu vilket är kanonbra ( Lucky alltså, inte Erik ;)). Det blev nog aningen för mycket bilar som köde förbi och annat oväsen som gjorde Lucky nervös så det slutade med att jag fick bära honom en sto del av vägen.
Jag få lite ångest när jag möter människor som skall säga hur gullig Lucky är och jag själv se ut som ett spöke eftersom jag inte bara sovit dåligt utan dessutom struntat i allt vad smink heter. De undrar säkert hur en så välskött hund kan ha en så skabbig och ovådad matte :P
Eller så är det bara så i mitt huvud, man vet aldrig med det där.

Vansinnigt kass nattsömn, först kunde jag inte slappna av och sova eftersom Erik skulle komma senare på natten efter att han varit ute. Sedan kunde jag inte somna nä han kom heller, kändes lite orättvist att han och Lucky somnade som två små stockar medans jag låg vaken till halv fyra.

Lördagskvällen spenderades med att se otaliga avsnitt av Sex and the city samt dricka cola light och äta hembakad pizza. Resterna av den hembakta pizzan äter jag för övrigt nu till frukost, mums!

En irriterande sak är att min "r"tangent har blivit seg som en koala och inte alls vill hänga med på allt jag skriver.

Att sova på soffan bredvid en liten lurvig och sammetsmjuk valp och känna hur han buffar in nosen i ens halsgrop är nog det närmaste himlen man kan komma. Jag håller honom mot bröstkorgen och tänker att i detta lilla knytte finns det mer kärlek än vad man någonsin kan tänkas behöva. Och hur mycket han än älskar mig så kommer jag alltid att älska honom dubbelt så mycket.

Nu har jag just varit ute på en promenade med Lucky, första riktiga promenaden med koppel och riktigt promenadgående. Han var lite ynklig i början och ville inte alls gå med ett koppel kring halsen, men efter lite trilskande och massa beröm när han väl gick frammåt så funkade det någorlunda bra.

Kloklippningen gick sådär och jag fick bara klippt ungefär hälften av klorna, tur att de inte är i akut behov av klippning än. Jag råkade dessutom klippa lite för långt in på en av klorna och då skrek han till som en liten stucken gris, det började blöda lite och jag kände mig som den sämsta hundägaren någonsin :( Jag vill ju inte att min lille puppy skall få ont!

Nu har han återigen somnat i mitt knä och jag funderar på om jag kan gå in på willys med honom i en väska. Tillåter de det tro? Glassen är slut och jag är sugen på marängsuisse idag också ( herregud, det är så grymt jävla gott! Orgasmiskt gott! ) skulle dessutom behöva lite potatis.
Som jag ser det så har jag tre alternativ:

* Gå in med honom i en väska och hoppas på det bästa

* Lämna honom hemma och låta honom träna på att vara ensam ( tar ca 30min sammanlagt)

* Binda honom utanför medans jag går in och handlar.

Binda honom utanför kommer jag inte att göra eftersom jag är livrädd att han skall bli tagen av någon hänsynslös bov som inte alls förstår att jag vill ha min lilla puppy för mig själv.

Vi får väl se hur det går.

Det är mycket valpsnack just nu, men eftersom mitt liv till 80% består av att ta hand om en valp så anser jag mig vara ursäktad. Inatt fick jag iallafall en någorlunda god natts sömn, jag älskar att sova. Jag skall försöka mig på att klippa Luckys klor idag, han har nämligen en tendens att vilja kramas och leka med tassarna på mina armar vilket gör att jag ser slarvigt misshandlad ut.

Hela familjen smälte totalt när de fick träffa Lucky, morfar fick något nostalgiskt och lyckligt i blicken när han höll honom, sa att han skulle vilja ha en hund men att han ju inte visste var han skulle göra av den när han var på resor.

Nu är jag hemma i lägenheten igen och tänker att jag ju älskar min familj men att det är väldigt skönt att vara hemma i en lugn och tyst lägenhet. Strax skall jag och Erik äta marängsuisse och se på någon film.

Mitt liv är underbart just nu.

♥

Fullspäckad dag idag.
Erik var nyss här och hälsade lite på Lucky, de trivdes utomordentligt tillsammans. Fast säg någon som inte trivs med en liten yvig och busig hndvalp :)
 Strax kommer pappa hit och så bär det av till hindås för samkväm och utfodring, sjukt hur mycket jag uppskattar när någon annan lagar mat till mig nu när jag inte bor hemma längre.
Ikväll kommer dessutom min syster Jennifer hem på sin första permission efter två svettiga veckor i lumpen, skall bli vansinnigt kul att se henne igen och introducera henne för Lucky. Det är ju trots allt hon som är hans gudmor. Jag är dock lite ängslig över hur hennes inflytande kommer att yttra sig på Lucky, hon har ju sagt att Lucky skall bli hennes lilla Stridshund 90 och att hon skall sy en arméväst och skaffa små kängor till honom. Det sista jag behöver är en stridsgalen liten minihund!

Ute är det så jävla dimmigt att jag misstänker att det är en nyinspelning av Sleepy Hollow i närheten. Scary.

Lucky ligger och darrar som ett litet löv bredvid mig, anledningen till detta är att jag alldeles nyss försökte mig på att duscha honom. Ingen succé direkt. Men jag vill ju att han skall vara ren och fin idag när han skall presenteras för familjen och Erik. Jag får hoppas att han vänjer sig vid att bli tvättad så småningom.

Det gick iallafall bättre att sova inatt, han var inte riktigt lika ängslig utan tuggade lite på sina leksaker när jag visade att jag ville sova, lite hoppande och gnyende var det givetvis, men det gick snabbt över.

Jag har fått duscha själv idag, vilken lyx va! Lucky gnydde som fan ett tag men eftersom jag inte hörde honom när jag duschade så kändes det inte riktigt lika plågsamt som vanligt. När jag var klar hade han slutat gny.

Han sover i väldigt besynnerliga ställningar må jag säga :D

Som Johanna påpekade kan Lucky givetvis innebära en hel del ovälkommet kallprat. Bra strategier att undvika kallprat när man inte känner för det;

* Säga att jag bara skall föda upp honom för att sedan göra min berömda papillon au vin på honom.

*  Om de säger "vilken söt hund!" - titta oförstående på dem och säga att det är en katt.

* Säga att den här ulliga valppälsen är perfest för att göra en hatt av.

* Om de frågar vilken ras/ hur gammal osv - säga att jag hittade honom bunden utanför affären och inte har en aning.

Om inte det hjälper så kan jag alltid träna upp Lucky till att bita dem :P

Känns lite sjukt att jag har en sjukförsäkring för hunden när jag inte ens har någon till mig själv. Men å andra sidan finns det inget högkostnadsskydd för veterinärvård. Det går väl jämt ut antar jag.
Senaste gången jag var ute och rastade honom så bar jag honom ned för trapporna i en handväska, fungerade skitbra! Han fick godis när han gått i väska och lite under tiden har åkte i den. Praktiskt att kunna ha honom i en väska om man vill ha armarna mer fria.

Alla jag möter tittar leende och förstående på mig, det känns lite nytt. Som om ett nytt epitet vuxit fram i den bemötande befolkningens ögon "valpägare", som om jag skulle vara trevlig bara för att jag har en valp? En anledning till att man skaffar ett husdjur kan ju vara att man inte trivs så bra med random people. Eller så är det inte mig de ler åt utan hunden, jag är bara en bifigur som råkar bära den. Jag hoppas på det senare alternativet.

Jag är så vansinnigt trött! Jag har inte förmågan att somna som en sten vilket gör det lite svårt att tima Luckys sovschema. Nån kvarts sömn här och där. De första två veckorna nu kommer övervägande att handla om honom, jag trodde faktiskt att det skulle vara lite lättare och att han inte skulle gny lika mycket. Men när han kryper upp i mitt knä och gosar in sig under min hand kan jag inte annat än smälta. Igen.

Igår ville han inte alls kissa och bajsa utomhus, nej det var alldeles otänkbart. Samma sak imorse när vi gick ut första gången, då vägrade han prompt att vara någon annan stans är klängandes upp för mina ben i hopp om att bli upplyft igen. Sedan när vi kom in igen så bajsade och kissade han naturligtvis på tidningspappret. Jag tänkte att det skulle bli skitjobbigt (!) att få honom rumsren. Men nu när jag tog med honom ut de två senaste gångerna ( ja, det är ett jävla spring när man bor på 5:e våningen utan hiss...) så både kissade han och bajsade. Duktig liten kille som fick godis och massa beröm.

Själv ser jag ut som ett vrak eftersom jag inte kunnat sova ordentligt de senaste nätterna, håret står åt alla håll eftersom det tydligen är himla gosigt att gosa in sig och bita lite i mattes hår :P

Nu är det nog dags att sova lite igen tror jag, och jag får passa på jag också!

Första natten gick ganska bra. Jag trodde att det skulle bli jättesvårt med att vänja honom vid att sova i en egen bädd eftersom han tidigare fått sova i uppfödarnas säng. Men jag ställde bädden nedanför sängen och först gnydde han som en galning men efter att jag sträckt ner en arm till honom så rullade han ihop sig och somnade. Armen var dock tvungen att vara inom räckhåll ifall han vaknade till, annars återupptogs gnyendet.

Behöver jag säga att det inte blev många timmars sammanlagd sömn?

Jag är så lycklig över honom, han värmer verkligen mitt hjärta.

Såhär tyckte Lucky tydligen att det var väldigt skönt att ligga och sova :)

Nu har jag och Lucky kommit hem, mycket nyfiken liten valp är han som gärna vill vara med på allt som matte tar för sig. Speciellt roligt är det att smaska på tangenterna på datorn, mums!

Mitt hjärta svämmar över lite varje gång han lägger sig i mitt knä och puffar in nosen i min tröja.

Jag skall försöka ta kort på honom, men han har lite svårt för att sitta still :D

Nu har nervositeten kickat in ordentligt! Jag har tagit bort alla mattor i lägenheten och ersatt dem med tidningspapper. I kläd- och utseendeväg har jag lallat runt och inte kunnat bestämma mig för något annat än en beigebrun vardagsklänning och skogsgröna tights. För att spä på ångesten ytterligare insåg jag att jag gått upp två kilo under veckan som gick och alltså inte trivs i några av mina byxor längre eftersom de får mig att känna mig som en tjock liten gris. Blä.

Att jag dessutom har en finnliknande inflammation på bröstet gör inte det hela bättre, i ett desperat försök att dölja den kladdade jag på massvis av concealer och foundation vilket medförde att jag nu ser rosaaktig ut över hela urringningen. Jag får väl ta på mig en lämplig halsduk som täcker eländet.

Jag är lite illamående av nervositet och tänker på allt som kan gå snett. Tänk om vi inte hittar dit? Tänk om de ändrar sig i sista sekund? Tänk om jag blir rånad när jag tagit ut pengarna? Tänk om hunden inte gillar mig?
Bah!
Jag tänker att jag skall gardera mig genom att smyga in lite hundgodis i fickan så att hunden skall dras till mig. Jag måste dessutom hinna köpa kompostgaller och hundmat innan dagen är slut.

Om tre timmar har jag min hund i famnen!

Jag har sovit som en jävla kratta inatt, svårt att koppla av när tusentals tankar snurrar i huvudet likt arga bin. Att Erik dessutom trängde ut mig i ett hörn, tog allt täcke och låg och sov som en liten gris bredvid gjorde inte saken bättre. Fast även om jag inte sover bättre när han är här så sover jag iallafall mysigare och tryggare.


Nu är det bara frågan om timmar innan min lilla valp anländer. Mycket att fixa innan dess, miles to go before you sleep. Jag måste ju se proper ut, och hur fan ser man proper ut utan att för den sakens skull se för uppklädd ut? Det enda jag kommer på är vad jag inte skall ha på mig; bikini, mysdress, träningskläder, nattlinne, nattklubbsutstyrsel, våtdräkt osv. Jag antar att det inte är speciellt populärt att dyka upp naken heller.

En bra början kan iallafall vara att duscha och sminka sig.

Jag är nervös och förväntansfull!

Splatterfilm är en bortglömd genre varför jag och Erik bestämde oss för att återigen se på Planet terror, fantastisk film. Massa omotiverat splatter samt en väldans massa knepiga händelser som väcker otaliga frågor, varför stoppar killen i början på sig så många avslitna pungkulor han kan komma åt, t ex?

Jag fattar egentligen inte varför jag envisas med att fortsätta snusa, jag blir oftast bara trött av att lägga in en snus. Min kropp reagerar med trötthet på nikotinet och tobaken, förutom när jag samtidigt dricker alkohol - då jävlar blir jag pigg!

Erik glufsade iallafall i sig de sista pizzabitarna, duktigt.

Jenny, eftersom jag hoppat i mina myskläder och tvättat bort sminket kan jag inte visa nån bild på outfiten just nu, återkommer med det!

På Johanna Larssons begäran skall jag också få be att tala om att det främst var hon som bidrog till att tentan minskades ner. En STOR eloge till henne så att hon blir nöjd ;)

Den hembakta pizzan blev helt ok, lite väl tomatig sås för min smak, men nu är jag mätt iallafall. Jag får mata Erik med resterande pizzabitar så att jag slipper slänga dem. Jag hatar att slänga mat, ända sedan jag läste en artikel om att varje person i Sverige slänge 10-20% av matvarorna de köper har jag blivit helt tokig när det gäller att inte slänga mat. Om det inte är mögligt förståss, det kan ju också hända emellanåt.

Hm, jag måste valpsäkra min lägenhet innan Lucky kommer imoegon. Någon som har några tips på saker som är bra att tänka på? Jag har redan ställt in alla mina miljoner par skor i garderoben för att de inte skall bli sönderbitna. Gömma sladdar? Eller så får jag lägga undan saker efter hand som jag märker att det lilla monstret biter i dem :) Den vita mattan skall iallafall väck tills han är rumsren.

Under dagens seminarier fick vi reda på att hemtentan hade blivit ändrad och nu kommer att innefatta endast två av tre frågor. Det känns helt jävla underbart och det tror jag att de flesta skriver under på. Detta innebär att jag är färdig med första examinationen och endast har examination 2 kvar att sucka över. Eftersom den inte skall vara inlämnad förrän den 20:e så skjuter jag den sorgen å framtiden.

Jag provade en ny ögonskugga + ett nytt läppglans idag. Ögonskuggan var en lilaaktig i två nyanser och läppglanset var väldigt rosa. Sminkningen matchades med en svart-vit ballongklänning, gråmönstrade strumpbyxor och en rosa kofta. Mycket vardagsstiligt må jag säga.

Imorgon är det dags att hämta hem min hundvalp Lucky och jag känner hur nervositeten slår klorna i mig redan nu. Kommer jag att klara av att ta hand om en valp? Kommer han trivas hos mig? Ja, frågorna och farhågorna hopar sig över mig. Jag förskjuter dem och tänker positiva tankar om det lilla pälsmonstret som kommer att ligga i mitt knä och kela dagarna i ända. Han är ganska liten och alldeles underbar. Han är 75% papillon, 12,5% shih tzu och 12.5% tibetansk spanniel. Jag skall försöka bifoga en bild på honom.

Nu återgår jag till min hembakta pizza så att jag får färdigt den någon gång, vrålhunger är icke att leka med!

Efter att ha dunkat huvudet blodigt mot betongväggen( hemtentauppgift 1) gjorde jag det som för tillfället kändes som det rimligaste, jag la mig och sov i några timmar. Jag kan inte hjälpa det men jag älskar att sova på dagen, dekadent värre eftersom det då blir något svårare att sova på natten.

Hemtentan kan flyga åt helvete så länge, jag har lagt ner för idag. Jag förstår verkligen inte hur jag skall närma mig första frågan, funderar på att skicka ett mail till kursansvarige imorgon och fråga vafan hon vill egentligen.

Kylskåpet
Eftersom mitt kylskåp fick ett mindre sammanbrott i helgen var jag tvungen att bege mig ut på provianteringsrunda tidigare idag. Jag insåg att det vanligaste inslaget på mitt middagsbord är klyftpotatis och vitlöksyoghurt, enkelt, billigt och snabbt. Nyttigt värre. Skit samma.

Jag kan skarpt rekommendera filmen Juno för er som inte har sett den ännu, den är helt jävla underbar! Den gör mig nästan lika glad i hjärtat som choklad och marängsuisse. Se den nu och tacka mig senare.

Imorgon
Imorgon är det dags för ännu ett diskussionsseminarium och dessutom uppföljning på rättegångsbesöket. Spännande eftersom vi har en väldigt arg kille i vår diskussionsgrupp, inte nog med att han fläker ut sitt privatliv för att få oss att komma av banan, han är dessutom helt vansinnigt aggressiv i sin framtoning och jag får en stark känsla av att han tror att det är fråga om någon slags debatt där man vinner om man pratar högst/mest/argast. DEt är fan omöjligt att diskutera föreläsningar med någon som tar allt personligt och verkar hata alla som inte tycker som han.

För övrigt så har jag skaffat mig en sån där ergonomisk kudde som skall ge extra stöd åt huvudet/ nacken när man sover. Jag hoppas att jag med denna tantattiralj skall bli kvitt min ständiga huvudvärk och käkledssmärta. Man kan ju alltid önska...

Jag vet inte riktigt var jag skall börja i min extravaganta hatutsvävning gentemot kursen jag går nu. Kanske börjar jag med att förklara att jag sanningsenligt inte tycker att kursen i sig är intressant, kanske börjar jag med att klanka ner på vår idiot till kursansvarig som själv är överförtjust i kursen och inte verkar se några som helst problem med att totalt överbelasta oss eftersom "men detta är ju såååå intressant och roligt!".

Nä, jag tycker att det är jätteroligt med en arbetsbörda som motsvarar det dubbla antalet poäng som kursen genererar. Ännu roligare blir det eftersom jag i övermorgon får hem en liten hundvalp som kommer att pocka på uppärksamhet dygnet om.
Att det dessutom är tre gånger så mycket att göra på denna kursen jämfört med de andra valbara kurserna, ja det är ju bara en underbar jävla bonus.

Det går inte så jävla bra för mig just nu!

Igår när jag kom hem till lägenheten efter en helg av avkoppling i föräldrarhemmet insåg jag att min kyl och frys hade varit avstängd i flera dagar vilket medförde att all mat var dålig + att fisken jag haft i frysen hade tinat och det äckliga fiskvattnet hade runnit ner i kylen. Så jävla äckligt! Eftersom jag inte är speciellt bra på att ta hand om denna typen av katastrofer när jag är på dåligt humör så fick Erik fixa det. Han är allt fin den där Erik. Jag färgade håret och duschade under tiden. Fair deal.

Idag sitter jag här med fråga 1 på examination 1 och förstår inte ett dugg av den. Jag har ingen aning om var jag skall börja, hur jag skall närma mig frågorna eller vad det egentligen är hon vill att jag skall skriva. Jag skrev fråga 2 i torsdags och tänkte att fråga 1 skulle bli en bagatell - icke!
Efter att ha läst ut en av kursböckerna och försökt svara på frågorna i tentan så ser jag ingen annan utväg än att starta en blogg och skriva av mig.